I november påbörjade Eon arbetet med att förstärka elledningarna på Västra Rindö. Samtidigt passar Vaxholms stad och Rindö Fiber på att lägga ner fiber längs Rindövägen. Arbetet kommer delvis att påverka trafiken under vissa perioder och gång- och cykelvägar kan behöva ledas om. Den första etappen omfattar arbeten längs flera vägar på västra delen av Rindö och pågår fram till sommaren 2018.                      

Inlägget Markarbeten på Rindö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Skärgårdsstiftelsen utvecklar fyra av sina gästhamnar under nästa år. Fler båtplatser och förbättrad service är några av insatserna som ska genomföras.

I förra veckan blev det klart att Skärgårdsstiftelsen beviljats 9,1 miljoner kronor från EU:s Central Baltic-program. Pengarna ska användas till att rusta upp och utveckla gästhamnarna på Nåttarö, Utö, Grinda och Fejan.

– Vi ska utveckla hamnarna inom ramen för två olika projekt. Dels är det Sustainable Gateways där vi sökt pengar tillsammans med Skogsstyrelsen i Finland och dels är det projektet Smart Marina, säger Pia Berg, projektledare på Skärgårdsstiftelsen.

Inom ramen för Sustainable Gateways ska bryggorna på Grinda förbättras och ett nytt reningsverk till gästhamnens servicehus byggas. På Nåttarö läggs nya flytbryggor ut och ett nytt servicehus byggs. I gästhamnen på södra Utö ska bryggorna utrustas med elplintar och Y-bommar.

– Det handlar om att utveckla hamnarna så att båtlivet bli enklare och skärgården mer tillgänglig, säger Pia Berg.

I projektet Smart Marina medverkar 32 hamnar i Sverige, Finland, Åland och Estland. Skärgårdsstiftelsen deltar med gästhamnen på Fejan.

– Där ska vi lägga ut nya flytbryggor och fräscha upp hygienutrymmena, säger Pia Berg.

Hon tror att upprustningen på Fejan är nödvändig eftersom restaurangen kommer att öppna igen till sommaren.

– Vi räknar med att det kommer bli en ökad tillströmning av gäster, säger Pia Berg.

Även Rindö, Grisslehamn och Djurönäset har fått pengar för att utveckla sina hamnar inom ramen för Smart Marina. Det arbetet leds dock inte av Skärgårdsstiftelsen.

De båda projekten drar igång redan i början av februari och sträcker sig sedan fram till årsskiftet 2019/2020.

– Då måste vi som senast vara klara, säger Pia Berg.

Inlägget Storsatsning på hamnar i nya projekt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den sista etappen för utbyggnad av fiber på Rindö har precis startat. När projektet avslutas har närmare 300 fastigheter på hela Rindö fått tillgång till fiber, helt genom ideella krafter.

Projektet startade 2013 när några engagerade Rindöbor bildade den ekonomiska föreningen Rindö fiber.

– Vi tyckte att det var dags att ta tag i att få fiber själva. På den tiden visade inte något av de större företagen något intresse, så vi knackade dörr och fick ett stort gehör från Rindöborna. Vi kom ner i en så billig månadskostnad att det kändes värt att göra den här ansträngningen för våra medlemmar och Telia som redan var etablerade på delar av ön visade då inget intresse att ansluta resterande delar av Rindö. Till första etappen fick vi bidrag, men eftersom vi inte fick något ekonomiskt bidrag senare till att ansluta hela Rindö tog det lite tid, säger Michael Moberg, ordförande i Rindö fiber ekonomiska förening som har jobbat ideellt med projektet sedan 2013.

De första 86 fastigheterna i projektet har redan haft fiber i cirka ett och ett halvt år. I sista etappen ska nätet nu utökas till resterande delar av Rindö och ytterligare över 200 fastigheter. Grävarbetet har redan börjat i samarbete med Eon som också gräver för att lägga ner elkablar i marken.

– Då arbetet sker i samverkan med Eon blir vår målbild är att mer än hälften av fastigheterna ska ha tillgång till fiber under 2018 och hela Rindö 2019, säger Michael Moberg och fortsätter:

– Nu betalar våra medlemmar enbart 169 kr i månaden i internetkostnad för 500/1000 mbit. Då är kostnaden för drift och underhåll inte medräknade. Skulle man vilja ha samma funktion av ett större bolag är den kostnaden avsevärt högre. Den prisbilden är värd att kämpa för, för min del och för mina grannar. Det är den ideella sporren vi har.

Inlägget Billigt fiber på Rindö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under vintern och våren genomför Vaxholms stad en inventering av bestånden av rådjur och räv i kommunen.

De områden som omfattas av inventeringen är Resarö, Vaxön, Rindö och Kullön. Inventeringen kommer att ligga till grund för stadens fortsatta arbete med viltvård.                    

Inlägget Rådjur och räv ska räknas i Vaxholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

I fredags tog sig en knivbeväpnad person över till Rindö och rånade lanthandeln.
Händelsen spred sig snabbt på sociala medier och har skapat oro bland öborna.
– Det känns som att det här var planerat, säger handlaren Kandesh Osman Mohammad.

Det var strax före stängning när rånaren tog sig in på lanthandeln. Enligt handlaren Kandesh Osman Mohammad ska rånaren ha fått med sig en ännu okänd summa pengar och E-cigaretter.

– Jag jobbade inte själv den kvällen. Men det är klart att man blir chockad. Det händer sällan något här ute på ön, säger han.

Den anställde som befann sig i butiken klarade sig utan några fysiska skador och ska efter omständigheterna må bra.

I samband med att rånet ägde rum spreds händelsen snabbt på sociala medier. På Rindögården var stämningen orolig och många föräldrar kom dit för att hämta sin barn som var där.

– Många har varit oroliga och pratat om det här. Jag tänker i första hand på kunderna och är glad att ingen skadades i samband med det här. Det känns som rånet var planerat eftersom man bara kan ta sig till och från ön med färja, säger Kandesh Osman Mohammad.

Polisen larmades till lanthandeln 19:05.

– Jag kan bara konstatera att det var ett fullbordat rån som ägde rum på lanthandeln i fredags och att gärningsmannen bar kniv, säger Lars Byström, presstalesman hos Polisen.

Trots att eftersök gjordes på ön kunde inte någon gärningsman gripas.

– Gärningsmannen är ännu på fri fot, säger Lars Byström.

Om Polisen hittade några fynd efter gärningsmannen på lanthandeln eller om det finns några signalement vill Byström inte gå in på.

– Men är det så att någon iakttagit något är det viktigt att den personen kontaktar oss och berättar vad den vet eller har sett, säger han.

Inlägget Knivrån oroar på Rindö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Rindögården är den naturliga samlingsplatsen för barn och unga på Rindö. Den är Vaxholms kommuns enda fritidsgård och drivs helt ideellt av engagerade på ön, med föreningen Rindöborna som huvudman. Cathrin och Stefan Axelsson ser till att gården hålls öppen men efterlyser fler vuxna som vill hjälpa till.

Klockan är strax innan 19 och det smäller i dörren när barnen börjar droppa in. För många är Rindögården den självklara platsen en fredagkväll. Här kan man träffa kompisar, spela spel och äta godis eller bara mysa i ett hörn med sin telefon. Ikväll är Cathrin och Stefan Axelsson ansvariga vuxna i huset. De håller ett öga på barnen över en kopp te i det lilla köket. Cathrin var med och startade fritidsgården för drygt fyra år sedan och trots att deras egna barn idag är 18 och 20 år, har de fortsatt att engagera sig i aktiviteter för barnen på ön.

– Jag tycker att man ska ha en fritidsgård helt enkelt. Alla som själva har haft tillgång till en fritidsgård när de var unga vet hur viktigt det är och hur mycket det betyder på olika sätt. Det var därför vi drog igång det här projektet. Jag ville ge mina barn det samma som jag hade när jag var liten, säger Cathrin Axelsson, som tillbringar en stor del av sin lediga tid på Rindögården.

Både Stefan och Cathrin är inbitna föreningsmänniskor, Stefan sitter med i styrelsen för KA1 IF, Rindös idrottsförening och Cathrin i föreningen Rindöborna. Hon jobbar sedan januari förra året på Rindö skola och träffar flera av barnen som kommer till fritidsgården varje dag och det märks att hon både är ett välbekant och omtyckt ansikte.

Trots att Rindögården är den enda fritidsgården i Vaxholms kommun drivs den helt ideellt, kommunen bidrar endast med lokalen och hyran. Inredningen har skänkts eller köpts in för insamlade pengar. Fritidsgården är öppen för barn från årskurs fyra upp till nio. Men även yngre barn bjuds ibland in på filmkvällar eller diskon. Två kvällar i veckan är fritidsgården öppen och i snitt brukar ett trettiotal barn i blandade åldrar komma dit. Lokalen fungerar även som samlingslokal för öns andra föreningar och här hålls språkcafe varje tisdag för nya Rindöbor.

Idén kom för drygt fem år sedan när det inte fanns någonstans att vara för ungdomarna på ön och stämningen började bli orolig.

– Då satte vi oss med ungdomar och föräldrar och spånade kring vad vi kunde göra för att få till en plats där de kunde vara under lite mer ordnade former, säger Cathrin.

Det var då idén till en ungdomsgård för en kväll uppkom. Evenemanget fick namnet “Rindönatt” och är numera ett populärt evenamang som lockar barn även från Vaxholm och Resarö.

– Gympahallen öppnas upp en kväll i månaden och ungdomarna får ta fram vilka redskap de vill, allt från rundpingis till fotboll brukar det bli. Rindönatt går inte att ersätta, det fyller ett behov av fysisk aktivitet. Det senaste året har det varit mellan 55-70 personer från årskurs fyra ända upp till gymnasiet under kvällarna, säger Stefan.

Även Rindönatt drivs helt ideellt utan mer bidrag från kommunen än att man ges tillgång till gympahallen. Några år senare, i januari 2014, invigdes Rindögården.

– Rindögården och Rindönatt fyller olika behov och kompletterar varandra. Det fina är att alla åldersgrupper umgås sida vid sida även om de inte gör aktiviteterna tillsammans. Det är därför vi började från fyran även här på Rindögården, så att man bygger upp underifrån och får det att bli en vana att umgås tillsammans. Det är nu vi bär frukt av det när vi ser sjuor och åttor komma hit, såna som har varit fyror och femmor, säger Cathrin.

I hallen sitter en lista där man får skriva upp sig när man kommer. Linnea Hallgren, Tilde Väisänen Kjellström och Julia Day kommer hit så gott som varje fredag.

– Om man inte är sjuk eller har gäster. Vi har en gruppchatt med klassen där man frågar vilka som ska komma på Rindögården och så ses vi, säger Tilde Väisänen Kjellström.

–Det roliga är att man träffar kompisar. Man får vara med både de yngre och äldre och kompisar från andra skolor kan också komma hit, så då kan man träffa nya kompisar, fyller de andra i. 

Varje fredag behöver två vuxna vara på plats för att sköta godisförsäljning och mest bara finnas där och hålla koll.

– Som förälder är det jättevärdefullt att vara här. Ibland kan man bara sitta här och ingen lägger märke till en, men ibland vill de prata. Man vet vilka ungdomar som finns och man ser vilka kompisar de har. Dessutom känner barnen igen en massa vuxna som kan hålla koll på dem. Det är en vinst på alla sätt.

Trots populariteten bland barnen har det varit svårt att hitta frivilliga vuxna som kan ställa upp.

– Jag hoppas att vi blir fler som kan turas om. Det blir ofta så att man hoppar in själv om vi har svårt att få frivilliga. Jag har bestämt att jag är här en gång i månaden, förutom språkcafet varje tisdag. Det är kul fastän man tar hand om andra än sina egna barn. Det kan också vara kul att sitta här med någon som man inte hinner umgås med annars.

En önskan för framtiden vore att få en betald tjänst, av kommunen, för kvällstimmarna för att vara säker på att man alltid kan hålla öppet. En annan önskan är en större lokal. På ön finns en gammal timmerbyggnad som tidigare har använts av militären. På övervåningen finns en stor sal där man till och med skulle kunna spela innebandy.

– Man skulle kunna göra så mycket. Det är en helt fantastisk lokal som skulle kunna öppna upp för en annan typ av verksamhet, med en naturlig åldersblandning och inte som här med en aktivitet i taget. Det vore otroligt roligt.

Inlägget ”Man ska ha en fritidsgård helt enkelt” dök först upp på Tidningen Skärgården.

Teknikbolaget Green City Ferries satsar för att få till en snabbfärja mellan Rindö och Stockholm och har som mål att trafiken ska börja gå 2019.

Hösten 2016 genomfördes en testperiod tillsammans med fastighetsbolaget Vasallen med en mer traditionell pendelbåt som körde mellan Rindö hamn och Stockholm under sex veckor. Nu är Green City Ferries på gång att förverkliga Vasallens planer efter testperioden med det helt eldrivna fartyget BB Green. En färja som kan ta upp till 80 passagerare, laddas på 15 minuter och erbjuda en restid mellan Rindö och Stockholm på 45 minuter. Stora investeringar kommer att behövas men arbetet med att hitta investerare och bidragsgivare är i full gång.

– Vi har sökt bidrag från Statens Energimyndighet och väntar på besked under våren. Vi kommer att genomföra projektet, det är väldigt viktigt för oss. Vi kommer att börja tillverka den här fartygsmodellen och vill kunna visa upp den i trafik, säger Hans Thornell på Green City ferries.

Företaget startade 2014 med att lansera världens första superladdade batteridrivna passagerarfärja E/S Movitz och har sedan dess fortsatt sitt arbete internationellt med att utveckla eldrift av fartyg.

– Vi måste förnya fordonsflottan i Stockholms skärgård. Vår dieselslukande skärgårdsflotta är inte så charmig. I andra städer, till exempel London finns ett modernt tonnage. El- och bränsleceller är det som kommer. Om jag var tuff och bestämde kanske det kunde gå att byta ut hela flottan i Stockholms skärgård till en eldriven på fem år. Enligt EU dör 500 000 människor varje år en för tidig död på grund av emissioner, säger Hans Thornell.

Även Vaxholms stad utreder nu om de har möjlighet att stötta projektet ekonomiskt.

– Vi ser väldigt positivt på det här. Därför har vi gett förvaltningen i uppgift att utreda om kommunen på något sätt kan vara med och bidra till att det blir av. Sen får vi givetvis bedöma om det är rimligt. Självklart bör vi utnyttja vattenvägarna och det skulle vara ett stort lyft och avlasta vägnätet. Kommunikationerna är landstingets ansvar och vi har ingen ambition att ta över det. Men det här är ett sätt att visa för landstinget att det finns ett behov, säger Malin Forsbrand (C) ordförande i tekniska nämnden.

Inlägget Väntar på besked om snabbfärja dök först upp på Tidningen Skärgården.

Vaxö skola ska byggas ut med nya slöjd- och lektionssalar. Det beslutade kommunstyrelsen i Vaxholm i förra veckan.

Förvaltningen ges i uppdrag att projektera en ny byggnad med två slöjdsalar och tre lektionssalar på Vaxö skolas tomt.  Tanken är att ersätta de provisoriska paviljonger med tillfälligt bygglov som sedan några år står på tomten och används som undervisningssalar. Dessutom behöver Vaxö skola få tillgång till slöjdsalar. Tidigare använde Vaxö skola slöjdsalarna i Norrbergsskolan men sedan den stängde har man blivit hänvisad till lektionssalar i Storstugan och på Rindö skola.

– Genom att uppföra en ytterligare permanent skolbyggnad på Vaxö skolas tomt löser vi två saker: den nuvarande temporära paviljongens tre lektionssalar ryms i den nya skolbyggnaden och sy- och träslöjden får egna lokaler på Vaxö skola. Vi kan då avveckla den temporära paviljongen och eleverna slipper förflytta sig till andra skolor för sy- och träslöjd, säger Lars Lindgren (M), ordförande i kommunstyrelsen i Vaxholm.

Ledamöterna i kommunstyrelsen från Socialdemokraterna och Waxholmspartiet röstade mot förslaget och lämnade var sin skriftlig reservation till protokollet.

– Som vi har sagt hela tiden, varför riva byggnader som är värdefulla för viktig kommunal verksamhet så långt innan man kan börja bygga på Norrberget. Så länge Norrberget inte är borta, hävdar vi att Vaxö skola borde ha sina slöjdlokaler i Norrbergskolan, säger Jan-Olof Schill (S). 

Byggnaden beräknas bli färdig till hösten 2019.

Inlägget Vaxö skola byggs ut dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under höstterminen har det inte blivit någon träslöjdsundervisning för eleverna på Vaxö skola. Något som gör att eleverna i årskurs tre riskerar att inte uppfylla målen i läroplanen.

När Norrbergsskolan stängde stod eleverna på Vaxö skola utan slöjdlokal. Sedan höstterminen 2017 har eleverna hänvisats till Storstugan och Rindö skola för slöjdundervisning, men under höstterminen har eleverna inte haft någon träslöjdsundervisning alls.

Kommunstyrelsen har fattat beslut om att skolan ska byggas ut med nya slöjd- och lektionssalar, men de kommer inte stå klara förrän tidigast under slutet av 2019.

– När vi planerade årets slöjd gjorde vi det utifrån att vi skulle vara utan slöjdsalar i ett år. Vi planerade tillsammans med slöjdlärare och kände oss trygga att alla elever skulle nå läroplanens mål. Nu när vi har ett beslut och vet att vi blir utan slöjdsalar i ytterligare ett år kommer vi att planera utifrån de förutsättningarna, säger Lotta Skarelius, rektor på Vaxö skola och fortsätter:

– Vi kommer att behöva låna någon av de träslöjdsalar som finns i kommunen, troligen Rindös och fortsätta använda Storstugans lokaler för syslöjd. Det viktigaste i planeringen är att eleverna kan nå läroplanens mål i ämnet slöjd. För de äldre eleverna, i årskurs sex, kommer vi under våren att låna Rindö skolas lokaler och ha en temadag med träslöjd.

I läroplanen är det fastställt att elever under varje treårsperiod av grundskolan ska ha mött både trä, metall och textil inom slöjdundervisningen. På Vaxö skola har man träslöjd från årskurs tre och uppåt. Alltså finns en risk att de elever som just nu går i årskurs tre och har träslöjd i vår, missar utbildningen under de första åren i grundskolan, vilket strider mot läroplanen.

– Det finns inget skrivet om hur många timmar träslöjd man ska ha, men under en treårsperiod ska de absolut ha fått möta alla materialen, trä, metall och textil. Inte bara möta utan också göra någonting utav dem och ha möjlighet att uppfylla kursplanens syfte med slöjd. Till exempel att eleverna ges förutsättningar att utveckla ideer och framställa föremål med utgångspunkt i olika typer av material, säger Carina Förare, undervisningsråd på Skolverket.

Inlägget Elever på Vaxö skola riskerar att inte nå läroplanens mål dök först upp på Tidningen Skärgården.

Planerna på ett räddningsvärn på Rindö ser till slut ut att bli av.
En lämplig lokal har hittats och Storstockholms brandförsvar har börjat samla ihop utrustning som den frivilliga kåren ska kunna använda sig av.
– Jag är optimistisk, säger Anders Joninger, en av initiativtagarna.

Länge såg det ut som att planerna på ett räddningsvärn skulle grusas eftersom en lokal där, bland annat räddningsutrustningen skulle finnas, var svår att hitta. Men nu har Anders Joninger och Bengt Carlqvist tillsammans med Vaxholms stad hittat en lösning.

– Om allt går som det ska flyttar vi in i de tomma lokalerna vid ”Vattentornshöjden” vid Oskar-Fredriksborg. Kommunen ska göra iordning lokalerna åt oss, säger Anders Joninger.

De formella besluten är inte tagna ännu men Anders bekräftar att planerna är långt gångna.

– I mitten av april ska vi ha ett informationsmöte för alla som anmält sitt intresse att ingå i räddningsvärnet. Sedan ska vi få utbildning av Storstockholms brandförsvar, säger han.

Mellan 30 och 40 personer har anmält intresse. För att ett räddningsvärn ska vara möjligt rekommenderas minst 20.

– Men med tanke på att vi är rätt många så hyser jag inga tvivel om att vi inte ska få ihop en tillräckligt stor räddningsvärnsstyrka, säger Anders Joninger.

Peter Arnevall vid Storstockholms brandförsvar är optimistisk till att räddningsvärnet ska bli verklighet.

– Vi har en del arbete kvar att göra. Men vi har ändå kommit så pass långt att vi nu börjat söka efter utrustning och en bil som kan passa, säger han.

Marie Wiklund, kommunchef på Vaxholms stad, säger i en kommentar att kommunen gärna vill bidra till ett räddningsvärn på Rindö.

– Vi håller på just nu för att få ihop de sista trådarna, säger hon.

Inlägget Lösning för räddningsvärn nära dök först upp på Tidningen Skärgården.

Nu rostas det kaffe på Rindö igen. Med utsikt över Oxdjupet utvecklar Jack Ryan smaker ur kaffebönor från El Salvador, Indonesien, Colombia och Kenya.

Lokalen som ligger i det gamla regementsområdet har genomgått en total uppfräschning, den sprillans nya kaffemaskinen är installerad och de första Rindörostade bönorna är på väg ut till kaffesugna kunder runt om i Europa.

– Det var ett kenyanskt kaffe som öppnade mina ögon för hur helt otroligt annorlunda kaffe kan smaka. Det är de bärigaste bönorna på marknaden, medan det vanligaste kaffet man dricker har en bas på brasilianska bönor, med en chokladig och nötig underton, säger Jack Ryan som grundade Muttley & Jacks under 2017.

Han flyttade till Sverige från Irland för drygt tio år sedan, med planen att stanna ett halvår men blev förälskad i Stockholm och Sverige och blev kvar. Han jobbade drygt 15 år i olika välgörenhetsorganisationer, med fokus både på miljö och humanitära frågor, innan han bestämde sig för att satsa fullt ut på sin passion för specialkaffe.

– Jag ville göra något eget, men med samma värderingar, en hållbar planet där människor kan leva värdiga liv i harmoni med naturen. Jag har haft en massa idéer men när man tänker igenom är det alltid något eller något som måste lida för att man ska ta ut en vinst och jag ville inte bygga upp en verksamhet som bidrar till en dålig påverkan på personer eller miljön.

Men när han kom i kontakt med specialkaffe såddes ett frö och för drygt ett år sedan sade han upp sig för att starta ett kafferosteri.

– Jag blev så överraskad av att kaffe kunde smaka så mycket mer än det beska och rökiga som jag upplevt tidigare. Nu fick jag upp ögonen för kaffe som kunde smaka både fruktigt och syrligt. Där möttes mina två intressen, att göra ett eget projekt och upptäcka mer om kaffevärlden. Om kaffe är odlat på ett bra sätt kan det ha en positiv effekt på människors liv genom hela framställningskedjan. Specialkaffet kostar mer, men jag brukar säga att det alltid är någon som betalar för ett billigt kaffe man köper i mataffären. Är det inte du som kund så är det någon i odlingslandet som betalar genom att få dålig lön eller dåliga villkor.

Företagsidéen går ut på en prenumerationstjänst där man varje månad får kaffe hem i brevlådan, från ett nytt land. Med följer även ett specialanpassat fikarecept till varje kaffesort och information om vilken odlare som har odlat bönorna, hur det har gått till och hur kaffet ska smaka.

– Min grundläggande inställning är att ska man dricka någonting ska det vara bra. Jag vill ha en bra kopp kaffe och jag vill att folk ska brinna för kaffe som jag gör. Jag satsar lika mycket tid på att rosta kaffe som att skriva texterna som följer med prenumerationerna. Man kan alltid, med varje kopp man dricker, spåra det tillbaka till en gård eller ett odlingsområde. De som jobbar med kaffeodlingen får bevara sin stolthet. Det är ingen välgörenhet utan en affärsrelation. De får feedback och blir duktigare på att ta fram bättre kaffe och får bättre och bättre betalt och kan leva bättre liv genom kaffehandeln.

Jack har själv rest runt till några av de olika odlarna för att säkerställa att allting går rätt till och även haft möjlighet att själv prova ut vilka kaffebönor han vill ha. För det är stor skillnad. Har man mycket erfarenhet och bönorna är rostade på rätt sätt, kan man känna skillnad på bönor från olika delar av världen.

Det som har störst inverkan på hur kaffet smakar är miljön där kaffebusken har odlats och de olika mineralerna i jorden. Till exempel är kaffebönorna i Etiopien mer blommiga i smaken och kan smaka både jasmin och ros. Jack berättar att det ibland faktiskt kan vara lite mer som att dricka Earl Grey te.

När bönorna har plockats, tvättats och skeppats hamnar de till slut hos Jack i rosteriet. Då börjar arbetet med att ta fram den perfekta rostningen och smakprofilen. Det är en vetenskap att få kaffebönorna att smaka precis som man vill ha dem. Ofta behövs ett antal olika rostningar innan kaffet smakar som det ska.

– Efter 20 minuter i rosten smakar allt kaffe lika, men specialkaffe ska inte rostas mer än nödvändigt för att alla smaker ska bevaras. Det är det som gör att bönorna är värda så pass mycket mer än kaffet man köper i affären.

För att utveckla sina egna kunskaper i rostning har Jack i februari tävlat i SM i kafferostning. Där ligger mycket fokus på att beskriva vilka smaker kaffet ska ha. Toner av vanilj, svarta vinbär och citron till exempel. Sedan får man poäng efter hur väl man har uppnått sitt mål och Jack kom hem med en silvermedalj.

– Det är inte alla som uppskattar det ljusrostade kaffet, som blir när man lyfter fram det fruktiga och bäriga. Det är inte det man har vuxit upp med. Så just nu håller jag på och tar fram ett till varumärke som ska hylla platsen vi befinner oss på. Det ska heta Archipelago Coffee. Det kommer att vara kaffe rostat i en mer klassisk svensk stil, i olika rostningsgrader från mellanrost till mörkrost.

Inlägget En doft av varmare breddgrader dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter ett antal inbrott börjar oro sprida sig bland fastighetsägare på Rindö. På måndag hålls ett möte om att börja med grannsamverkan för att förebygga inbrott och skadegörelse.

Rindöbon Kjell Hilding är initiativtagare till mötet som arrangeras tillsammans med föreningen Rindöborna och kommunpolis Mats Hessler.

– Jag har tänkt att Rindö är en ö med vägfärja dit tjuvar inte tar sig så lätt varken hit eller härifrån och att det skulle hålla dem borta. Men nu har vi haft ett antal inbrott på ön och jag är inte lugn längre. Vi är inte immuna men grannsamverkan kanske kan hjälpa oss och avskräcka några, säger Kjell Hilding.

Syftet med grannsamverkan är att göra bostadsområden mindre attraktiva för tjuvar genom ökad uppmärksamhet från de boende i området samt kunskap om hur man skyddar sig, vilket avskräcker och försvårar för tjuven.

– Jag hoppas att vi får med oss några enkla åtgärder från mötet, som kan fungera effektivt om man är många. Till exempel att gå på uppfarter när det är snö och tömma brevlådan hos grannen när någon är bortrest. Men även hålla kontakt och vara uppmärksam på om det är några främmande människor i området som uppför sig konstigt. Vi får se hur stort intresset är och hur många som ställer upp, men jag är personligen helt övertygad om att det kommer att förbättra tryggheten och lugnet i grannskapet, säger Kjell Hilding.

Som kommunpolis är Mats Hessler ofta med och startar upp grannsamverkansgrupper.

– Det finns forskning som stärker att grannsamverkan är effektivt för att minska risken för bland annat bostadsinbrott. Därför jobbar vi mycket med att starta nätverk och få dem att fungera.

Det handlar först och främst om att bryta anonymiteten och vikten av att lära känna sina grannar.

– Att man ger varandra tillåtelse, att man får bry sig om varandra, och vara nyfiken. Det är det som är grunden i trygghetsarbetet. Efter det kommer lås och larm, säger Mats Hessler.

Utöver grannsamverkan finns det en rad enklare åtgärder för att förebygga inbrott. Bland annat ska man inte ha värdeföremål liggande framme synligt i huset, förstärka dörrar och fönster med bättre lås eller galler, installera larm och låsa fast stegar. När man är bortrest bör man tänka på att vara restriktiv med vad som läggs ut på sociala medier och informera grannar även vid kortare bortovaro. Be grannen tömma brevlådan som bör vara låst, och skotta efter snöfall eller ”trampa upp” spår i snön för att få det att se ut som att någon är hemma. Dessutom kan man se till att ha bra belysning inne i bostaden och på tomten och använda timer och rörelsestyrda lampor.

Mötet om grannsamverkan på Rindö kommer att hållas den tionde april kl 18.30 i “Triton” i Rindö Hamn.

Inlägget Rindöbor vill satsa på grannsamverkan dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Som reporter för tidningen Skärgården följer jag ett antal av öarnas och kustkommunernas facebookgrupper för att hålla mig ajour med vad som händer. Det är lite olika karaktär på dem: I Vaxholm och Nynäshamn är det mycket politik och ofta bitsk debatt.

I Värmdögruppen drösar det av bortsprungna djur och borttappade väskor. På Rindö och Ljusterö är det ofta köläget till färjan som avhandlas, på Möja diskuteras gärna minnen från förr och i Ornögruppen är de lokala näringsidkarna synnerligen aktiva, för att bara nämna några (och hårddra en del).

Sociala medier har gjort det möjligt för oss att samlas i små bubblor som kan såväl stärka ett grannskap som orsaka infekterade schismer. Oavsett vilket tror jag att det är nyttigt att då och då ta sig ur sin egen bubbla och se sig omkring lite.

Det tyckte också Sören Hjelm, som startat sajten Skärgårdskontakt.se. Han vill med den knyta ihop skärgården, få en bättre överblick över vad som händer och främja lite korspollinering tvärs öarna. Inte bara sammanställa nyhetslänkar, utan också sprida vad vanligt folk väljer att dela med sig av på nätet under olika ö-taggar.

Skärgården är inte homogen. Det finns olika utmaningar, olika behov och olika sätt att lösa saker lokalt. Också såklart olika grad av gemenskap och lokalt engagemang. Men jag tror ändå att det finns en stor poäng i att ta del av andras perspektiv och inspireras av varandra. Så växer man och så minskar man risken för så-här-har-vi-alltid-gjort-tänkande.

Det finns flera organiserade forum där tanken är att skärgårdens gemensamma frågor ska stötas och blötas. SIKO, SRF, och det regionala skärgårdsrådet är några av de som jobbar för att hitta synergier och lösningar som kan implementeras brett. Men skärgården är också speciell på det sättet att initiativ ofta kommer underifrån, som idéer från de fast- och fritidsboende själva och som kanske aldrig når någon av de formella instanserna. Som färska exempel som ni kan läsa om längre fram i veckans tidning, har Björköborna visioner om en solcellspark, och på Tynningö har ett litet grisjordbruk börjat ta form.

Uppfinningsrikedomen i skärgården är enorm, och potentialen för att sno varandras framgångsrecept borde vara gränslös. Den geografiska och infrastrukturmässiga verklighetens utmaningar gör att det inte är så enkelt för Blidöbon att knata över till Ornö och se vad de håller på med där. Men det kanske inte är så svårt att knacka på i Ornös facebookgrupp?

Inlägget Korspollinera mera! dök först upp på Tidningen Skärgården.

Även om fyra år kan kännas som en kort tid, så har det hunnit hända en hel del i Vaxholm sedan 2014. En av de saker som tydligt präglat det politiska arbetet under mandatperioden är inte helt oväntat byggnationen på Norrberget.

– Både detaljplanen och avtalet med byggaren Besqab är på plats och det känns ju jättebra. Att äntligen efter så många år ha lyckats komma så långt och att kommunledningen lyckats hålla sin organisation gående och leverera det man lovat, är något att vara stolt över, säger Lars Lindgren (M) kommunstyrelsens ordförande. 

Hur kommunen har hanterat frågan om nyanlända och ensamkommande är en annan sak att vara stolt över enligt Lindgren. 

– Genom att vi tidigt etablerade arbetsordningen inom den kommunala förvaltningen, där alla visste sin roll, hamnade ingenting mellan stolarna egentligen, säger han. 

När Kronängsskolan nu står klar går 90 procent av eleverna högstadiet inom kommunen istället för 60-65 procent som innan, enligt Lars Lindgren. Ett campus med både högstadium och idrottsanläggningar samlat centralt på Vaxön, bidrar till mer fysisk aktivitet. För öarnas del är byggnationerna på Rindö något att minnas. 

– Regementsområdet blir en väldigt attraktiv del av kommunen, där vi även kommer att bygga en ny skola. 

Jan-Olof Schill, ledare för oppositionspartiet Socialdemokraterna är även han nöjd med de flesta saker Lindgren lyfter fram. Men knäckfrågan för honom är hur man väljer att utveckla kommunen, där exploateringen av Norrberget är ett givet exempel.

– Norrbergsprojektet har sugit ut all energi ur planeringsförvaltning och politiker, så att andra arbeten har gått i stå, säger han.

– Planeringsarbetet på Resarö som startade 2004 kom inte i mål under den här mandatperioden heller. Eller det som startade 2015 på västra Rindö, som skulle ge möjligheter till ett extra färjeläge, bilparkering och en tredje färja till färjeleden. Fritidshusområdena på Rindö behöver också detaljplaneläggas för att få till fler permanentbostadshus och kommunalt vatten och avlopp.

Den stora baksidan av mandatperioden menar Lars Lindgren är det allt hätskare politiska tonläget.

–Jag har aldrig upplevt så mycket ”fakenews”, hat och hot som vi har haft den här mandatperioden. Det finns grupper som koncentrerar sig på något objekt, typ Norrberget och använder det för att piska upp en stämning och inte drar sig för att använda både lögner och förtal.

Tror du att trenden går att bryta? 

– Jag har nog mina tvivel där. Antingen ger man upp, eller så blir man taggad och genomför det man lovat. Om vi nu i två val i rad, tre med årets val, har lovat att Norrbergsskolan ska rivas och vi ska bygga en ny stadsdel där, skulle jag bli förbannad om jag var väljare och inte såg att de som styrde gjorde allt för att leva upp till sina löften. 

Även Jan-Olof Schill känner igen beskrivningen av en allt hätskare stämning.

– Det är i mötet med medborgarna det har skurit sig. Mellan oss politiker har vi schysst stämning även om vi har väldigt hårda konflikter i sak, säger han. 

Han tror att orsaken till problemet ligger i att majoriteten misskött samtalet med invånarna, men till skillnad från Lars Lindgren, tror han att det går att bryta trenden. 

– Om man tar krafttag på demokratiområdet och får invånarna att tro på att de som styr bryr sig om vad de tycker, tror jag att det går att vända, säger Schill. 

Vad har du för förhoppningar inför nästa mandatperiod? 

– Vi skulle behöva en bred samlingsregering i Vaxholm utan moderaterna, för att försöka vrida utvecklingen åt ett annat håll. Vi oppositionspartier räcker sannolikt inte till för att bilda majoritet så det måste bli en överenskommelse med C och L. Det kan bli lika rörigt som i riksdagspolitiken efter valet, och väldigt mycket samtalande. 

Kommunfakta

Vaxholm styrs av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i koalition.

Mandatfördelning:

M: 10, L: 3, C: 3, S: 6, V: 1, MP: 3, WAX: 5. 

Skattesats: 

2018: 31,86 procent

2014: 31,88 procent

2010: 31,98 procent

Folkmängd:

2014: 11 329

2018: 11 831

Antal öar: 70 varav 57 är bebodda, samt halvön 

Bogesundslandet.

Inlägget Många lyckade satsningar i Vaxholm trots hätsk stämning dök först upp på Tidningen Skärgården.

Om alla planer går i lås kan Nynäshamn få ett eget fritidsbåtsmuseum i sin gästhamn om fem år.

I förra veckan mötte kommunstyrelsens ordförande Patrik Isestad (S) representanter från Sjöhistoriska museet och båtklubben NSS för att diskutera möjligheten att bygga museet.

Ännu är projektet bara på idéstadiet men från kommunens sida är man entusiastisk över planerna för museet, som kan komma att bli ett attraktivt besöksmål.

– Jag har i över ett års tid försökt att lobba in Nynäshamn som en intressant stad att etablera sig på. Nu har vi fått ett klartecken från Sjöhistoriska att gå vidare och under mötet förra veckan tittade vi på några möjliga platser, berättar Patrik Isestad.

– Nu till hösten ska kommunen påbörja detaljplanearbetet för hela gästhamnsområdet och då kommer man enligt Patrik Isestad att kunna anpassa denna utifrån museiverksamheten. Att museet kan komma att placeras vid gästhamnen tycker han vore idealiskt, då den skulle ligga i anslutning till lyxkryssarna som lägger till där samt för att den redan är en så välbesökt plats för såväl båtägare som boende och turister.

– Dels för vår turism men också för att bygga än mer på den maritima kopplingen och gynna det enormt stora fritidsbåtsintresset som finns här. Det var därför jag haft mycket kontakt med NSS om planerna, för en sådan här idé bygger mycket på att man har ett starkt föreningsliv som vill engagera sig i museitanken. NSS är ju ett av landets äldsta och största föreningar, och de tycker att det här är jätteintressant, säger Patrik Isestad.

Sjöhistoriska museets samling av fritidsbåtar finns idag på tre olika platser: på fritidsbåtsmuseet i Härnösand, i ett magasin på Rindö och på systermuseet i Karlskrona. Samlingen består framför allt av fritidsbåtar men även några allmogebåtar och arbetsbåtar. Fritidsbåtarna är främst från första hälften av 1900-talet men här finns även Gustav III lustbåtar ”Galten” och ”Delfinen” från 1700-talet.

Eva Berglund Thörnblom, intendent vid Sjöhistoriska museet, vågar inte uttala sig om huruvida Nynäshamn kommer att få upprätta museet. Den frågan vill hon lämna till ledning och politiker.

– Men visst vore det väldigt skojigt om vi kunde visa samlingen, säger Eva Berglund Thörnblom.

Inlägget Fritidsbåtar kan få eget museum i Nynäshamns gästhamn dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under tisdagen vid 08-tiden upptäcktes en okänd mängd av ett oljeliknande ämne i farleden mellan Oxdjupet och Sandhamn. Strax efter klockan nio var Kustbevakningen på plats med sin första enhet som kunde konstatera att det fanns ett oljeliknande ämne i vattnet.

– Det är en okänd mängd oljeliknande ämne som vi nu håller på att bekämpa, säger Mattias Lindholm, kommunikatör på Kustbevakningen.

Under dagen anslöt flera enheter från myndigheten som arbetade med upptagning av ämnet. Kustbevakningen inledde under tisdagen en förundersökning om brott men det fanns då ännu ingen misstänkt källa. Under tisdagseftermiddagen rapporterade Kustbevakningen att ämnet håller på att lösas upp.

Foto: Kustbevakningen

Inlägget Utsläpp i mellanskärgården dök först upp på Tidningen Skärgården.

Helena Preston ville gärna börja träna karate hemma på Resarö, men det fanns ingen klubb. Då startade hon en egen. Nu har den ett sextiotal medlemmar och får besök av världsnamn på karatescenen.

Koncentrationen vilar tungt i luften inne i gymnastiksalen på Resarö skola. Vitklädda figurer rör sig synkront och kraftfullt tvärs över rummet till taktfasta, korthuggna utrop. Itch! Ni! San! Chi! Knutna nävar, lugna strama rörelser och allvarsamma, fokuserade ansiktsuttryck har ersatt den kakafoni av glada barnröster och vilda lek som rådde för bara en kort stund sen, inför att lektionen skulle börja. 

Det är träningskväll för Resarö karateklubb, men idag är det inte vilken vanlig träning som helst. Idag har sensei John Mullin, ordförande i World Traditional Karate Organization och ett stort och respekterat namn på den internationella karatescenen, kommit till Stockholm från New York för att under en kväll drilla barn och vuxna i shotokankarate just här på Resarö. 

– Det är stor skillnad i att träna barn mot att träna vuxna. Barn drivs av lek och att ha kul, så man måste först och främst göra det roligt. Vuxna motiveras av andra saker, då kan man gå djupare i förklaringen av teknikerna, berättar han.

Resarö karateklubb startades hösten 2017 av Helena Preston, som sedan 2013 bor på ön. Hon har själv tränat sedan tonåren, men hade då haft ett uppehåll sedan ungefär fem år tillbaka och ville hitta ett format där hon själv kunde träna och samtidigt få in sin dotter i sporten.

– Men det fanns inget sånt på Resarö, dit mina barn skulle kunna gå eller cykla på egen hand. Därför drog jag själv igång klubben.

Nu leder hon träningar för ett 60-tal barn, ungdomar och vuxna i åldrarna fyra till 70 år. På söndagar går barn och vuxna gemensamt, så att man kan träna tillsammans som familj också.

– De flesta är helt och hållet nybörjare men det finns några som kanske kört en annan stil tidigare, eller som tränat som barn. Att vara tränare är nytt för mig, men det är en naturlig del av att utvecklas och stega upp inom karate, säger Helena Preston.

Resaröbon Kaj Nygren var en av de som hoppade på träningarna direkt när de började förra hösten.

– Jag hade ingen erfarenhet av karate sedan innan. Har funderat hela livet på att börja, men det har aldrig blivit av. Så när jag såg att det skulle startas en klubb här tog jag chansen, berättar han.

Bland det bästa med träningen tycker han är kontrasten mot sitt stillasittande jobb, och gemenskapen. Han får medhåll av Claes Ekson från Rindö, som är en nyare klubbmedlem. Han har bara tränat ett halvår, men har redan en glasklar ambition för framtiden:

– Jag har en tydlig vision och målbild att ta svart bälte och börja tävla. Jag tränade som barn, men då var ambitionen inte lika hög som nu. Men nu har jag kommit in i en era av mitt liv då jag vill förändra något, och det gör jag genom karaten. Där har jag en chans att stänga av jobbet och gå in helt mentalt. 

Båda tror att klubben bidrar till bättre sammanhållning på Resarö.

– Istället för att alla bara åker hem till sig om kvällarna blir det ett ytterligare sammanhang där man lär känna folk. Det betyder mycket, menar Kaj. Claes fyller i:

– Det har blivit ett helt nytt socialt sammanhang. Det är det som är så spännande och kul.

När barnlektionen tagit slut och det är dags för vuxengruppen att ta vid blir det en markant skillnad i John Mullins pedagogik. Från kortare övningar och fartlekar blir det nu mer fokus på att nöta teknik. Deltagarna har delat upp sig i par och jobbar repetitivt mot varandra. Med jämna mellanrum avbryts övningarna för demonstrationer. Att karate kräver tålamod och stort fokus på detaljer är tydligt. John Mullin förklarar:

– Den fysiska aspekten av sporten är en sak, men det finns en underliggande filosofi om fred och harmoni. Det handlar inte om våld, utan om att utmana sig själv. Man kan aldrig bemästra karate fullt ut och bli perfekt. Det lär en viktiga saker om ödmjukhet.

Inlägget Här tränar Resaröborna med karategurun dök först upp på Tidningen Skärgården.

Vaxholms stad planerar att bygga om Rindövägen för att skapa en tryggare trafiksituation för cyklister och gångtrafikanter. Om planerna går i lås blir det gång- och cykelväg hela sträckan från färjeläge till färjeläge.

Flera trafiksäkerhetshöjande åtgärder planeras utmed Rindövägen för att skapa en tryggare trafikmiljö för oskyddade trafikanter. Stadsbyggnadsförvaltningen har tagit fram ett förslag på åtgärder och efter årsskiftet kommer arbetet med att färdigställa upphandlingsunderlaget påbörjas. Den som vinner anbudet kommer att göra en mer detaljerad projektering av vägen innan någonting byggs så hur det hela kommer se ut är inte helt klart än.

Några av åtgärderna som föreslås är att vissa sträckor av Rindövägen blir så kallad “bymiljöväg” med en dubbelriktad körbana i mitten, så smal att två bilar inte kan mötas på den, med en vägren på varje sida. Dessutom ska flera busshållplatser modifieras och en ny tre meter bred gång- och cykelväg som separeras från körbanan byggas och förses med ny gatubelysning. Vid Rindö förskola föreslås att befintliga parkeringsplatser görs om så att det blir en rad med längsgående parkeringar utmed vägen. Gång- och cykelvägen dras bakom kantstöd och ett antal rader betongplattor för att undvika konflikter mellan bildörrar och gående.

– Det har länge funnits en efterfrågan på en gång- och cykelväg längs med huvudvägen på Rindö men det är Trafikverkets väg och det är inte aktuellt att de ska bygga där. Istället har det här förslaget lagts fram som, om det blir av, också knyter ihop de båda färjelägena med gång- och cykelväg. Min bedömning är att byggstart kan ske 2020 förutsatt att inkomna anbud ryms inom den avsatta budgeten, säger Robert Klingvall gatuingenjör på stadsbyggnadsförvaltningen i Vaxholm.

Innan arbetet med upphandlingsunderlaget är klart planerar förvaltningen att diskutera projektet med föreningsliv och boende på Rindö.

– En specifik sak vi har fått höra är att det finns intressen att lägga fiber på samma sträcka och det är ett bra exempel på saker som är bra att veta när man utreder, säger Robert Klingvall.

Inlägget Rindövägen ska bli säkrare dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fyra dagar innan julafton fick så till sist Vaxholm ett nytt politiskt styre bestående av Centerpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna. Centerpartiets Malin Forsbrand valdes till ordförande för kommunstyrelsen. 

Efter kommunfullmäktiges sammanträde den 20 december stod det klart att kommunstyrelsen åtminstone under det kommande året kommer att ledas av en mittensamverkan bestående av Centerpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna. Tillsammans har de 10 av 31 röster och kommer att styra kommunen i minoritet med stöd av MP och V som ingått valsamverkan. Till kommunstyrelsens ordförande valdes Malin Forsbrand (C). Jan-Olof Schill (S) valdes till förste vice ordförande och Lars Lindgren (M) till andre vice ordförande. Karin Enström (M) återvaldes som ordförande för kommunfullmäktige.

– Vi har varit väldigt tydliga från Centern att vi inte kommer sitta i ett styre där vi är beroende av SD för att få igenom våra förslag. Därför har vi nu bildat ett minoritetsstyre där vi kommer söka stöd i olika frågor. Det är ett styre som kräver mer av dialog och det är säkert vad Vaxholm behöver. Hittills upplever jag att vi har haft lätt att komma överens med Socialdemokraterna. Vi har lätt att diskutera med varandra och lätt att konstatera var vi inte är överens och var vi är överens och hur vi går vidare, säger Malin Forsbrand (C) som fortsätter: 

– Det känns väldigt spännande och utmanande att bli vald till kommunstyrelsens ordförande. Vaxholm är en liten kommun där det är lätt att ta tag i saker, åka och träffa föreningar eller enskilda personer. Det ska bli roligt att äntligen göra saker nu efter alla diskussioner vi har haft. Att ta tag i de saker vi ser att vi behöver göra i Vaxholm. 

I sitt gemensamma program, som ska utökas under våren, skriver Centerpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna att de bland annat vill jobba för att fler invånare ska få större delaktighet i planfrågor, genomföra bymiljöväg utmed Rindövägen, trafiksäkerhetshöjande åtgärder vid Söderfjärdsskolan, utveckla vattenvägarna med snabba elbåtar från Rindö och Vaxö och förstärka fritidsgårdsverksamheten på Vaxön, Rindö och Resarö. Man skriver också att om detaljplanen för Norrberget vinner laga kraft och om den analys av avtalet med Besqab som ska genomföras inte medger förändringar, ska planerna för Norrberget genomföras. 

Trots att Waxholmspartiet efter valet blev det största partiet i kommunen står det utanför samarbetet och får liksom Moderaterna agera oppositionsparti. 

– Oavsett har vi våra åtta mandat i kommunstyrelsen så vi har fortfarande ett enormt inflytande och kan fortfarande vara med och påverka kommunen i den riktning som vi finner bäst, säger Carl-Magnus Broström ordförande och grundare för Waxholmspartiet. 

Inlägget Vaxholms nya styre är klart dök först upp på Tidningen Skärgården.

Att det finns ett växande intresse för öl bland tjejer går inte att ta miste på. Men branschen domineras ännu av män. För att skapa nätverk, lära av varandra och synliggöra ölbryggande kvinnor ordnades den 8 mars världens största gemensamma ölbryggning på platser från Australien, till Brasilien, Sydafrika, USA, Island…. och på Rindö.

I regementets gamla nedlagda biograf i Rindö hamn doftar det i dag brödigt, sött och varmt. I en av de stora rostfria cisternerna håller nu krossat malt på att blandas upp med varmt vatten för att stärkelsen ska omvandlas till jäsningsbart socker. Under tiden passar det tiotal kvinnor som samlats i lokalen på att ta en kaffepaus.

Det är internationella kvinnodagen och över hela jorden pågår just idag världens största så kallad “collaboration brew”, löst översatt till sambryggning. Bakom evenemanget står organisationen Pink Boots Society, grundad 2007 i USA av bryggmästaren Teri Fahrendorf som såg ett behov av att skapa mötesplatser och nätverk för kvinnor i ölbranschen. Sedan 2013 anordnas årligen International Women’s Collaboration Brew Day den 8 mars. Idag samlas kvinnor världen över för att brygga öl tillsammans under det gemensamma temat “foraging”; födosökande. I Sverige är det Hop Notch Brewing och Waxholms bryggeri under bryggmästaren Jessica Heidrichs ledning som i år står värd för eventet.

– Det känns viktigt att visa att vi finns, att vi är många och att vi har kul tillsammans. För att få mer kontaktytor. Jag har märkt att det är många tjejer som vill komma in i branschen men tvekar på grund av den manliga dominansen, säger Jessica Heidrich.

Hon driver sedan 2017 Hop Notch Brewing tillsammans med sin sambo Magnus Karperyd, och i fjol köpte de Waxholms bryggeri på Rindö. Att hålla på med öl var dock inte självklart från första början – Jessica är utbildad mikrobiolog och biokemist och började först jobba inom läkemedelsindustrin, där hon bland annat forskat på neurologiska sjukdomar som ALS och Parkinson. Samtidigt har hon alltid närt en tjusning för livets goda.

– Jag har alltid älskat att äta och dricka gott, och bryggde öl redan i studentkorridoren. Så jag utbildade mig till sommelier på Restaurangakademien, vilket var ovanligt på den tiden för den som inte var i restaurangbranschen eller tänkte sig en karriär där. När jag sedan efter tio år på läkemedelsbolag letade nytt jobb skickade jag ut lite spontanansökningar även inom dryckesområdet, bara för att se om det fanns någon som ville ha en.

Och det fanns det. Jessica snappades snabbt upp av ölimportören Galatea som hållit ögonen på henne och fick i uppdrag att skaka liv i varumärket St Eriks. 

– Jag sköt från höften och skapade St Eriks pilsner som vann en direkt lansering på Systembolaget. Sedan dess har det bara rullat på!

Det har rullat på bra kan man konstatera. Efter tio år som bryggmästare på St Eriks och fyrfaldiga SM-vinster i bryggning i bagaget gick drömmen om ett eget bryggeri i uppfyllelse i höstas. 

Hur ser vardagen ut i dag?

– Det finns ingen vardag, skrattar Jessica. Det är allt ifrån tappning, filtrering, saker som går sönder och måste lagas, mässor, leveranser, bokföring, transporter, designa etiketter, komma på nya recept… Det är ett otroligt roligt och kreativt jobb. Från att få en idé hemma i soffan eller i bilen till att några dagar senare stå och brygga en öl som en kompis efter tre veckor kan servera på sin krog – det är så surrealistiskt! 

Baksidan av jobbet då? 

– Det kan vara extremt tungt och jobbigt, bryggdagar är ofta 11-12 timmarspass. Men tillfredsställelsen att kunna ta på det du gör, att hålla i en flaska och säga att det här har jag presterat, det är en riktigt go känsla. 

Inne på bryggeriet har det nu blivit dags att pumpa över mäsken till lakkärlet, där de fasta beståndsdelarna ska silas av. Därefter ska det kokas med humle och havtorn innan det hälls över på jästankar. Jessica förklarar vikten av temperaturerna i de olika stegen, hur de påverkar smaken och konsistensen.

Sara Norberg och Josefine Karlsson arbetar som bryggare på Nya Carnegiebryggeriet i Stockholm. Det är Saras fjärde gång på en Pink Boots-bryggning; Josefines första.

Behövs det sådana här separatistiska evenemang, tycker ni?

– Det är en svår fråga. Egentligen vill jag inte göra skillnad på kvinnor och män så, men det finns de facto en skillnad på hur man ser på kvinnor och män i ölbranschen. Så om det här är ett sätt att uppmärksamma att kvinnor kan brygga öl minst lika bra som män, och locka in fler tjejer i branschen, så är jag för, säger Sara.

Josefine instämmer:

– Jag skulle önska att det inte skulle behövas, men det gör det nog. 

Båda vittnar om att de ofta blir bemötta med tvivel och ifrågasättande. Inte av branschkollegor, utan snarare av personer som kommer utifrån som till exempel kunder och leverantörer.

– De ställer kontrollfrågor och vill gärna hellre prata med en man. Häromdagen fick jag en klapp på axeln och ett förvånat “du var ju riktigt bra på det här” när jag kört truck, det hade aldrig hänt om jag varit kille, berättar Sara.

– Vi befinner ju oss också i en miljö där folk dricker mycket öl. Hos oss till exempel har vi en anslutande restaurang och pub där vi har visningar och provningar. Det är en lilla-gumman-attityd hos många av gästerna efter ett par öl, fyller Josefine i. 

Det vore befriande att inte behöva bevisa sig hela tiden, menar de.

– Det hade varit så skönt att bara få finnas och få fokusera på ölen. Att slippa stå upp för att jag kan lika bra som mina manliga kollegor hela tiden, säger Sara.

Och ölen då? Den som tillverkas idag kommer att kallas för Boot Print, och är en session-IPA smaksatt med havtorn som ger en lätt syrlig, fruktig smak. Den som är sugen på att provsmaka får chansen från den 23 maj, då den lanseras i begränsad upplaga på Systembolaget. 

Inlägget Kvinnor med koll på bärs dök först upp på Tidningen Skärgården.